Vilken tid det kan ta att städa det lilla barnets rum, speciellt om det lilla barnet samtidigt springer runt och drar ut allt man plockar ihop. Därför valde den här mamman att ta en paus i pluggandet och städa medans lilla loppan är på dagis. Oerhört smart drag, måste jag säga. Hon stökar nog dock ner igen rätt snabbt ♥

 

Åh! FUJI hade ett erbjudande att man fick framkalla 100 kort gratis. Jag har tänkt göra ett fotoalbum, ETT RIKTIGT, som vi hade när vi var små, med framkallade bilder (känns som om allt är digitalt nu för tiden) så var det här helt perfekt för mig. 41 kr för en förstoring som kostade 2 kr, frakt på 39 kronor och 95 andra bilder.

 

Här är några av alla bilder. Är helt förundrad över hur snabbt livet har gått det senaste 18 månaderna.. ♥

 

Haha, tur man njöt riktigt ordentligt på tjottan (som vi sa när vi var mindre, eller tjottahejti) när man var liten, för nu har man ju sällan tid att sitta på toaletten i lugn och ro utan att höra små fötter trippa runt utanför och ropa "mamma mamma". Skulle dock inte byta det mot något i världen ♥

 

 

Det var ju ett par stycken som frågade hur det var med Lovis nu, eftersom jag aldrig skriver, var på jag svarar och informerar om henne. Jag glömde dock bort en liten detalj som hänt MIG. Jag har ju faktiskt tagit KÖRKORT. Den glädjen jag kände när han jag körde upp med sa "Jag har ingenting att anmärka på, du ska självklart vara i  trafiken, grattis till körkortet" var typ.. Obeskrivlig. Just i den stunden kände jag sååå jävla mycket. Det kan typ jämföras med förlossningen. Alltså, PÅ riktigt. Jag har kämpat och trugat med detta jääävla körkort, åkt bussar hit och dit (bor ju 1,5 mil från släkt och civilisation nu när vi köpt hus i en liten by) fått styra och planera med körlektioner eftersom det inte bara är att åka iväg och köra när man har Lovis. Jag hade teoriprovet den 18 oktober och klarade det på första försöket, 23 oktober klockan 09:00 var det dags för uppkörning och jag var så nervös att jag skakade. Värsta nervositeten jag hittills varit med om i livet tror jag.

Men jag klarade det. På första försöket även där. Och jävlar i min låda vad skönt det är att ha körkort. Det är liksom, EN SÅN FRIHET. Största klyschan, men den är faktiskt sann. Ni anar inte hur skönt det är att kunna ta sitt barn och åka iväg någonstans när vi känner att vi vill göra något. Det är helt aaaaamazing!! :) 

 

 

 

Vad gulliga ni är, ni som är kvar. Några som ville ha "livstecken" ifrån mig, men har känts så dumt att skriva när ingen läser, vad jag trott, men tydligen läser någon. Ni som läser får gärna slänga in en kommentar på det här inlägget, så jag vet att ni finns, så kanske jag kan skriva några fler inlägg framöver. Har helt fastnat i Instagramträsket och läser knappt bloggar själv nu för tiden.

Så, hur går det för Lowa? Hon är en riktigt envis liten krabat som babblar på som aldrig förr. Det sprutar ur ord i munnen på den ungen. Ord som hon kan hittills är: Mamma, pappa, nej, hej, hejdå, god natt, mat, musik, katt, misse, Lowa, Texas, Therese, Mormor, Morfar, Arvid, Sara, ketchup, hiss, buss, bil, lastbil, bröst (hahaha, dont ask) macka, banan, äpple, youghurt, Sofia, morot, vatten, kaka, glass, tårta, dagis (namn på barn på dagis), ja, lekpark, ost, gurka, smör.. Ja, det var väl det. Hon kan säkert fler men jag minns inte allt, och vissa ord uttalar hon ju såklart på sitt lilla vis.

Det går bra på dagis, men nu har hon varit hemma en vecka och 2 dagar. Förra veckan fick hon 40,2 graders feber och feberkramp, så vi åkte in på akuten. När febern började försvinna kom öroninflammationen och då fick hon börja med antibiotika. Det enda positiva vi fick ut av sjukdomstiden är att hon slutat äta välling på nätterna, och det är ju skönt. Hon vaknar ju fortfarande på natten men nu räcker det med att stoppa i nappen. 

 

Vi har varit och fotograferat henne igen tillsammans med hennes kusiner (Arvid, min systerson och Texas, Kevin och Denver som är Johans systersöner). Här är några bilder. Dom är sååå söta allihop ♥ Lowa kan typ vakna mitt i natten, sätta sig upp och säga "Texas". När hon sitter i köket sitter hon och säger Ajid (Arvid) för han är  med på ett kort där i vår almenacka. Så gulliga dom där allihop, kusinerna :)

 

Jag ligger här och lyssnar på låten "Vi är en" från Lejonkungen och tårarna rinner. (helt idiotiskt att jag väljer att lyssna på den låten just nu) Idag var den svåraste, tuffaste, jobbigaste och mest hjärtskärande lämningen på dagis hittills. Lowa blev ledsen redan när hon klev in i lekrummet och insåg att mamma skulle gå. Hon klamrade sig fast vid min hals och ville inte släppa. Vi satte oss i soffan, läste en bok och myste lite. När Fröken sen säger "Nu ska vi säga hejdå till mamma" så börjar hennes fantastiska lilla underläpp att darra som aldrig förr och de största tårar jag sett rann ner för hennes kinder. Fröken tog en motvillig Lowa i sin famn, en Lowa som spände sig som en ostbåge och tittade på mig samtidigt som hon såg ut att tänka "Snälla mamma, lämna mig inte, vart ska du?" Hennes blick, som man knappt såg bakom alla tårar, borrade igenom mitt hjärta och det kändes som om jag skulle gå sönder. Väl utanför dagis ringde jag min syster och grät. Hon har ju en pojk på 2 år så hon vet precis hur det är. Det är så jäkla jobbigt. Har man inte barn själv kan man omöjligt förstå. Lika kul som det är att hämta sitt glada och lekfulla barn på dagis på eftermiddagarna, lika jobbigt är det att lämna dom när det blir såhär.

 

När jag kom hem kände jag mig som världens svikare. Världens mest elaka mamma. Jag vet att så många går igenom det här och att det är en fullt normal reaktion men det känns värdelöst. Jag fick lov att ringa till dagis för en liten stund sedan och fråga om det hade gått över, jag kunde verkligen inte slappna av. Hon satt fortfarande i knät på den fröken som tog henne när jag gick, men nu var hon glad och lugn. Jag är lite lugnare nu, men jag genomgår fortfarande en rejäl brottningsmatch med mitt samvete.. Älskade lilla Lowa ♥

 

  

 

Vår lilla tjej har varit på dagis i två veckor nu. Hela den här veckan har hon varit där själv, 9-14 och 8-14! Idag testar hon på mellanmål så idag blir det 9-15. Hon är rätt ledsen när jag går men det verkar ju gå bra sen. Dagiset skickade ett mms igår från frukoststunden och då kändes det bättre i hjärtat. När jag kommer och hämtar henne blir hon jätteglad och vill åka rutschkana när jag tittar på, när jag lyfter upp henne och ska ta med henne hem blir hon sur för att hon inte får åka mer, haha. Min gullsnutta ♥ Jag längtar efter att klockan blir 15, vill hämta hem henne NU. Det är det jag längtar efter så fort jag lämnat henne.. Att hämta henne igen.

 

Hon lär sig så jäkla mycket på dagis. Känns som hon har blivit sååå mycket större bara på dessa två veckor. Hon vet var hennes skor ska så på dagis, hon har lärt sig vart hennes fack är och hon vill stänga grinden efter oss när vi är påväg in. Imorse stod hon och bajsade i badrummet, när hon var klar sa hon "aa bassat" (jag har bajsat) och pekade på blöjan. Låter sjukt för nån som inte har barn själv men jag bara tittade på henne och sa "Vad sa du?" Haha, jag var ju inte direkt beredd på att få höra något sådant. Det kommer nya ord (även fast dom låter på Lowas egna lilla vis) rätt ofta nu och det är så himla roligt.

 

På måndag börjar mamman i familjen skolan igen. Back to the skolbänk, det ska bli spännande. Jag är sjukt nervös, var ju så himla länge sedan jag pluggade på heltid och nu ska jag göra det till 2015 och säkert mer efter det om det blir några extrakurser. Men jag är taggad så klart, ska bli skönt att ge sig ut i världen och lära sig något efter att ha varit i vår lilla bubbla sedan Lovis föddes i maj 2012. Känns som att man glömt hur man fungerar utan ett barn på höften.

 

Under ett år och snart tre månader är det jag och din pappa som har fått äran att hålla din hand. Vi har tröstat, kramat, skojat och busat. Vi har blåst på dina knän när du ramlat, vi har smekt din kind vid förmiddagsvilan, vi har killat din mage när vi bytt blöja och vi har kittlat din hals med massa pussar. Vi har fått se dig växa, gråta, vara arg och vara lycklig. Vi har varit med när du för första gången skrattade, när du för första gången satt alldeles själv, när du för första gången kröp och när du för första gången klarade av att ta ett par steg. Vid alla dessa tillfällen har dina ögon strålat och mitt mammahjärta har fyllts med en otrolig stolthet. Varje gång du gjort dig illa och förtvivlat krupit upp i min eller din pappas famn så har vi gjort allt för att omvandla tårar till skratt. 

 

Du är en stor tjej nu och ska börja på dagis. Även om vi fortfarande kommer att få dela alla dessa fantastiska stunder med dig så ska du dela många timmar varje vecka med andra vuxna, och barn. Det är dina fröknar på dagis som ska stötta dig, hjälpa dig och trösta dig. Mamma och pappa ska lämna dig hos människor som för oss än så länge är relativt okända. Vi ska lita på att du har det bra där, vi ska våga släppa taget om din hand, en hand som vi så länge haft ett stadigt grepp om. 

 

Jag vet att du kommer att ha det bra. Jag vet att du kommer älska att få springa efter barnen på dagis precis som du springer efter dina kusiner. Jag vet att du kommer bli bra omhändertagen och jag vet att du kommer lära dig så mycket, det är dock väldigt svårt att flera timmar om dagen skiljas från dig, när du så länge varit här hos mig. Det är en jobbig tanke att tänka på.. Det här med att du kommer att lära dig saker som förmodligen någon annan än din mamma och pappa kommer att få se för första gången. Det är en svår tanke att ta in, att du kommer stå vid ett fönster, eventuellt i frökens famn eller med fröken bredvid, och vinka hejdå till mamma och/eller pappa för att sedan springa iväg och leka.

 

Du är lycka i dess renaste form och jag kommer lämna dagiset med den största klumpen i magen när jag ser dig vinka i fönstret. Jag kommer att få kämpa för att hålla tårarna tillbaka och jag kommer att få kämpa ännu mer för att inte gå tillbaka och hämta dig. Det är förmodligen jag som kommer gråta mer än du. Fast det får jag försöka göra när du inte ser, för när du och jag är på dagis tillsammans under inskolningen ska jag vara glad och positiv. Mamma ska visa dig att dagis är en trygg plats att vara på och att du kan känna dig trygg där tills vi kommer tillbaka och hämtar dig igen. För så är det, du kan vara trygg där, men det kommer ta en tid innan jag kan vara helt trygg med att du inte är hos mig dygnets alla timmar, precis som det alltid har varit.

 

 

 

 

Det här är inte alls Lovis-relaterat men jag MÅSTE lägga ut denna.
Herregud vilken duktig pöjk! Mamman måste vara så stolt över honom.

 

Det här blir sista helgen med gänget innan den officiella mammaledigheten är slut. Innan Lovis "varahemmamedmammahelatiden-tid" är slut. Nu börjar det riktiga livet, när pappa jobbar, mamma jobbar (eller ja, pluggar) och barnet får vara på dagis. Nu är vi påväg ur den här bubblan som man lätt hamnar i när man varit hemma i 1,5 år. Jag tycker det ska bli skönt att få börja plugga och har hela tiden sett fram emot Lovis dagisstart, men igår efter infomötet på dagis kändes det så verkligt och så nära inpå att jag faktiskt fick ångest. Jag som aaaldrig trodde att jag skulle bli den där grubblande, oroliga mamman med massa ångest. I min fantasi skulle jag bara lämna av henne glatt på dagis och hämta henne senare minst lika glad då. Hm, undrar vem jag försöker lura?

Johan har tagit pappaledigt under inskolningsveckan så att vi kan vara med båda två. Första dagen är vi där 9-11 för att bara kika lite, andra och tredje dagen är vi där 9-14 men föräldrarna är med hela tiden. Fjärde dagen lämnar man en stund mellan 09,30-11,30 om det går, och har det gått bra fjärde dagen lämnar man 09,30-14,00 den femte och sista inskolningsdagen. Åh, jag är så nervös, tänk att min lilla flicka ska gå på dagis? Hon har redan fått en alldeles egen plats där hennes namn står, och ovanför hennes fina korg står det "Välkommen Lowa". Åh, jag smälter ♥ Min stora duktiga tjej som ska klara sig utan mamma och pappa.

 

Stressar en del inför vad man behöver köpa. Så många som tydligt uttalar att man måste ha huuuur mycket som helst och femtioelva uppsättningar av allt. Jag gillar ju begagnat, det är bra för både miljön och plånboken, så vi har satsat en del på begagnat, en del på ärvt och del på nytt. Vi har 2 set med regnkläder,  båda ofodrade, och ett par fodrade regnbyxor. Sen har vi ett par skalbyxor, en vindfleece från POP och tumvantar därifrån, sen även en vindjacka och ett par fleecetröjor. Två par skor från kavat har vi och ett par stövlar ska inhandlas. Sen känns det som om resten kan man köpa när den lite kallar hösten och vintern närmar sig.

 

Jag vet att jag är en gnutta partisk, men mycket sötare än så här kan man ju inte va?! ♥
(och nu syftar jag på den där lilla ljusa pluttan, inte den nyvakna och fetthåriga morsan)

 

Har helt glömt bort bloggen. Sen har jag inte haft någon större lust heller, har inte känts som om någon läser och jag känner mig så tråkig när jag bara uppdaterar om samma samma samma. Såg dock nu när jag loggade in att det iallafall var 2 sköna själar som saknade mig (oss) så jag får väl göra en liten uppdatering då?!

Sommaren har varit underbar, det känns helt galet att den snart är slut. Om en vecka imorgon börjar Lovis på dagis. EN VECKA, det är helt sjukt. Min lilla tjej som ska bli så stor att någon annan ska ta hand om henne medans mamma pluggar och pappa jobbar. Hittills har jag faktiskt mest bara känt mig oerhört förväntasfull inför dagisstarten men nu börjar faktiskt den där ångesten jag trodde att jag inte skulle få komma krypandes.. Det kommer säkert gå jättebra, men nervös är jag!

Vi har gjort massa skoj under sommaren. Badat, solat, busat och lekt. Vi har varit på Gotland en vecka där vädret var på topp varje dag. Vi var på Kneippbyn där Lovis blev lite smått förälskad i ett tåg som hon åkte gång på gång på gång. Tror vi åkte typ 8-10 gånger innan tösen var nöjd. Föräldarna har varit på kryssning också, Lovis har sovit hos moster en gång och hos faster en gång. Hon har dessutom lärt sig att gå. På Gotlandsbåten gick hon konstant i nästan 3 timmar och efter det har hon helt slutat med krypningen. Det är liiite tuffare att hålla koll på ett barn som når allt, går överallt och inte längre behöver hålla hand.

Nu har hon dessutom åkt på sin första magsjuka, mindre roligt, men bra att den kom nu och inte precis till dagisstarten! Sådär, nu har jag uppdaterat er lite. Få se om jag skriver snart igen. Då får ni bli bättre med kommentarerna, så jag vet att ni finns där ute nånstans. Deal? :D

 

Min lilla tjej fick feber helt plötsligt i tisdags. Från att vara jättepigg till att somna pladask på filten ute på gården. Vet inte vad det berodde på, jag funderar på om det kan ha varit solen som varit en bidragande faktor? Hon hade inte varit i solen utan hatt mer än nån liten sekund när hon badade, men det kanske räckte? 38,7 hade hon, sen dagen efter på morgonen när jag tittade hade hon 36,4? Gissa om jag blev lätt förvirrad? Matstrejkat har hon gjort sen i måndags också. Vi har fått i henne lite frukt, lite bär, mycket välling, lite fil, några pastafjärilar och några kycklingbitar.. Hon har helt enkelt, med vissa undantag, fått äta det hon velat. Något måste hon ju få sig och man känner sig rätt maktlös när hon inte äter. Man skojar, fixar och trixar för att hon ska vilja ha, men nej..

 

Nu är hon i allafall mycket bättre, snoret rinner dock fortfarande, men det har det gjort i en vecka nu. Jag tippar på att det är tänder som försöker komma fram, då brukar hon bli snorig. Idag fick vi ett brev från dagis i postlådan, lite info om inskolning, tid för informationsmöte och annan "fakta". Tänk, att om 1 1/2 månad går vår lilla tjej på dagis. Ja, lilla skriver jag. Hon känns liten, fast ändå så stor. Makalöst vad tiden går utan att man riktigt hänger med i alla svängar ♥

 

 

Såhär kul tycker Lovis att det är att plaska vatten. Dock gillar hon inte att sitta i bassängen, så hon sitter utanför hon häller vatten på sig själv med hjälp av några plastkoppar, och varje gång det kalla vattnet rinner ner över hennes kropp tjuter hon av lyckae. Hon tycker det är sååå kul! Haha, min tokstina ♥

 

 Åh vet ni vad?! Lovis har lärt sig att gå idag! Jag har film på det men vette tusan hur jag ska lägga in det här nu när det inte fungerar att ladda upp film på videofy längre? Iallafall inte via datorn! Det är helt sjukt alltså, från att igår inte ens vilja stå själv till att idag knata iväg 20 steg, och dessutom resa sig upp själv ♥

 

 

 

Aaaaalltså, vad har hänt med videofy? Kan man inte ladda upp videos via datorn längre? Loggade in och det stod att 15 juni var det sista datumet man kunde ladda upp videos.. Vad fan händer? Orka byta eller ladda ner nån app, jag som är sjukt oteknisk? Hur ska jag göra nu? Hatar när dom ska ändra saker. Hjäääälp mä!

 

Om jag med ord kunde förklara hur mycket jag älskar den här lilla krabaten. Som faktiskt inte är så liten längre. Största klyschan i världen "tiden går så fort, ta vara på den" är verkligen sann. Kommer ihåg hur "arg" jag blev när alla tanter sa så till mig när jag var liten. Nu sitter jag här själv och upprepar samma sak dagligen. Det är verkligen sant. Hon har hunnit vara i min mage i 9 månader och utanför magen i över 1 år. 12 augusti börjar hon på dagis och det är ju bara heeelt galet.

 

Vet ni vad som hände igår? Jo, Lovis tog sina första små söta stapplande steg. Tre stycken blev det, små små steg, innan hon märkte att ingen höll i henne. Sen gick hon ett par stycken igen när vi lockade henne med någonting. Inga supersteg direkt och hon satte sig ganska snabbt när hon insåg att hon gick själv, men det går ju framåt iallafall. Fina pappan/sambon missade det hela men om bara nån timme kommer han hem och då hoppas jag att hon kan visa sin pappa vad hon lärt sig!! ♥

Den här veckan har varit RIKTIGT jobbig, men ändå mysig. Jag har varit ensam sen i måndagsmorse och är fortfarande ensam. Stort cred till alla ensamstående alltså, förstår inte hur ni klarar det. Iallafall inte om ni som oss inte fått någon vidare rutin på det här med sovning/ätning nattetid. Lovis äter ju en eller två gånger och vaknar ett par gånger, så sömnen blir ju inte vad den borde vara för någon av oss, Lovis behöver ju sova hela nätter precis som jag.

 

Har startat min gamla dator som jag inte haft igång på säkert 7-8 månader, vilket ledde till att jag självklart började titta i lite gamla album! Hittade en massa bilder på mig och min älskade Johan och jag kan konstatera att jag inte kunde hitta en bättre pappa till mitt barn. Vi har haft våra ups and downs, vilket är förståeligt, men hur vi än har bråkat så har han alltid varit den bästa pappan man kan vara. Han ifrågasätter aldrig någonting när det kommer till vad vi behöver göra med Lovis, han gör precis lika mycket med Lovis som jag gör och han säger aldrig att han inte orkar. Jag blir så jäkla lycklig av att se dom två tillsammans ♥

 

Efter helgens tripp känns det som om jag fått en påminnelse om varför jag blev så kär i J från första början. Jag älskar honom verkligen gränslöst och jag hoppas att vi lever tillsammans om 60 år. Det vore ju fantastiskt, om vi satt i det här huset, tillsammans, som pensionärer. Beundrar alla som lyckas hållas ihop livet ut. Det är ju ingen lätt match direkt, det måste ju, ganska förståeligt, uppstå problem på vägen. Det är tråkigt att folk ofta väljer att gå isär istället för att lösa problemen.

 

Det här med att lyssna på musik och dansa/digga, det ÄLSKAR Lovis ♥

 

Nu har vår älskade pappa/sambo åkt till Stockholm för att jobba, och vi måste vänta ända tills sent på fredag innan han kommer hem igen! Jag skulle ljuga om jag säger att jag trivs med att ha det så - blääää säger jag! Timmarna kryper sakta fram och vi saknar honom så!

 

Jag och Lovis får roa oss ensamma och en utav favoritsysslorna just nu är att slå på musiken ute på altanen så lilla loppan får "dansa" loss! Hon är såå söt när hon håller på, har filmat så ni ska få se sen ♥ Hon börjar studsa direkt hon ser radion och när jag slår på den dansas det direkt.

 

Min lilla pärla! Nu har hon fått en riktig pool (en sån där snäcka i två delar som man kan ha som både sandlåda och pool) men innan hon fick den har hon fått bada i en liten plastlåda, haha! Hon gillar verkligen att plaska vår lilla tjej! Ingen badkruka det där inte ♥

 

Nu ska jag gå och lägga mig, för imorgon åker jag och Johan på kryssning till Åland medans Lovis får vara hemma och mysa med sin mormor. Förövrigt får jag en ny design snart, är så trött på den här och det förstår jag om ni också är, kan dock inte det där själv så jag har beställt lite hjälp! Tack LINA!

 

Åh, det har varit ett par jobbiga dagar här utan sömn, men nu har pappa Johan kommit hem så nu kan jag sova på morgonen när han och Lovis går upp. Visst sover jag en del på natten, men att vakna så ofta tär på en och man hinner aldrig komma in i någon djupsömn. Igår fick jag något slags psykbryt och började gråta bara för att Lovis ville vara med sin farmor istället för mig. Hon skrek och skrek i min famn och blev lugn när hon fick komma till farmor. Är man, som jag, trött och slut redan från början, så blir en sån där grej så mycket större än vad den borde vara. Lovis är liksom sjukt pappig när Johan är hemma, eftersom han är borta så mycket, så jag känner mig ofta bortvald (jag vet, sjuuukt dumt) och det gör ont i hjärtat. Som mamma vill man ju vara det bästa ens dotter vet, men självklart är jag glad över att hon älskar alla omkring sig så mycket. Babbelbabbel, sluttramsat.

Idag har vi haft en fin dag. Jag var och shoppade med en vän medans Lovis och Johan fick umgås lite på tumanhand, utan mammsen. Efter shoppandet åkte vi hem och vi har gjort en massa nytta. Johan har klippt gräs, jag har målat möbler och gjort sommarfint på altanen och Lovis har badat och busat i sin lilla båt. Det har varit en sån fin dag och jag hoppas morgondagen blir lika fin.

På lördag är det dags för mig och Johan att umgås lite bara vi två, då åker vi nämligen på kryssning och Lovis får chansen att njuta med sin mormor över natten! Det kommer bli jättemysigt men jag slår vad om att vi kommer att sitta och prata om vår älskade dotter över middagsbuffén ♥

 

Det här smset nedanför skickade jag till Johan imorse. Jag är såå jäkla trött. Jag hade önskat att jag kunde jobba borta ibland, så jag fick sova en hel natt utan att bli störd 7 ggr. Den här veckan och förra veckan har Lovis vaknat så sjukt mycket på nätterna. Jag är helt slut, utan att överdriva. Hon har under sitt hittills 1 år och 2 veckor långa liv inte sovit en hel natt en enda gång. Sen slänger vi på till den här härliga soppan att jag inte kunde sova dom 2 sista månaderna av graviditeten.. Vad leder det till? 14 månader utan sömn, känns det som, haha!

Hur sover era små på nätterna? Jag håller på att bli tokig. Hinner knappt somna innan jag ska upp igen sen tar det ju mig en liten stund att kunna somna om.. Blir stressad när jag ska gå och lägga mig för jag vet att jag måste somna fort för att hinna sova..

 

 

 

 

I natt har Lovis sovit hos sin farmor. Jag tyckte det skulle bli såå skönt eftersom jag sover så dåligt på nätterna eftersom Lovis vaknar en del. Vi åkte därifrån igår vid 17,00, storhandlade på vägen och väl hemma packade vi upp varor. Då kom den.. Den där klumpen i magen. Tusen tankar flög runt i huvudet.. "Tänk om hon är jätteledsen" "Tänk om hon tror att vi lämnat henne" osv. Hon är ju så pass stor nu att hon faktiskt förstår att mamma och pappa inte är runt omkring, och jag var så orolig över att hon skulle må dåligt. Johan fick lov att ringa till sin mamma för att höra hur det gick, och det gick självklart bra. Hennes kusiner var där och busade med henne och jag blev lugn. För stunden.. Ungefär två timmar senare kom den där klumpen igen, och vi fick ringa igen. Johan var också lite nedstämd och när vi än en gång fick höra att det gick bra blev vi lite lugnare.

Lovis har sovit borta förut, typ 6-7 gånger säkert, och det har ALLTID gått bra. Hon trivs jättebra hos sin farmor och hon sover oftast bättre där än hemma. I går kväll hade hon somnat runt 21,00 och vaknade sedan 06,10. Då fick hon lite välling och somnade om till klockan 09 ungefär. Så det går ju bra, men ändå, den där klumpen finns där. Saknar henne som en tok nu och vill bara åka iväg och ge henne en kram. Snart snart snart får jag hålla om henne igen ♥

 

 

Här är lite bilder från Lovis första kalas någonsin, hennes 1-årskalas. Eller ja, hon hade 3 kalas men jag var dum och fotade bara ett. Hon fick så himla mycket fint i present: Kläder, spargris, uggleryggsäck, babblarnafigurer, en bok om babblarna, pengar, två rutschkanor, en pool, ett barbapappaparaply, pussel, en bobbycar m.m! Jag var så jäkla trött på tårta dock, efter dom där dagarna, jag vill aldrig mer se eller aldrig ens mer göra en tårta, så jäkla mäktigt med tårta.

 

Jag hade iallafall rätt, Lovis gick inte innan sin 1-årsdag. Jag tror hon kommer vara rätt seg på det där med att gå. Hon går med vagn eller när hon håller oss i en hand, men själv, nej. Jag tror hon är lite för feg, men det är väl bara bra, så slipper vår lilla jänta ramla och slå sig i onödan ♥ Hon kommer att knata iväg när hon är redo för det ändå.