Jag ligger här och lyssnar på låten "Vi är en" från Lejonkungen och tårarna rinner. (helt idiotiskt att jag väljer att lyssna på den låten just nu) Idag var den svåraste, tuffaste, jobbigaste och mest hjärtskärande lämningen på dagis hittills. Lowa blev ledsen redan när hon klev in i lekrummet och insåg att mamma skulle gå. Hon klamrade sig fast vid min hals och ville inte släppa. Vi satte oss i soffan, läste en bok och myste lite. När Fröken sen säger "Nu ska vi säga hejdå till mamma" så börjar hennes fantastiska lilla underläpp att darra som aldrig förr och de största tårar jag sett rann ner för hennes kinder. Fröken tog en motvillig Lowa i sin famn, en Lowa som spände sig som en ostbåge och tittade på mig samtidigt som hon såg ut att tänka "Snälla mamma, lämna mig inte, vart ska du?" Hennes blick, som man knappt såg bakom alla tårar, borrade igenom mitt hjärta och det kändes som om jag skulle gå sönder. Väl utanför dagis ringde jag min syster och grät. Hon har ju en pojk på 2 år så hon vet precis hur det är. Det är så jäkla jobbigt. Har man inte barn själv kan man omöjligt förstå. Lika kul som det är att hämta sitt glada och lekfulla barn på dagis på eftermiddagarna, lika jobbigt är det att lämna dom när det blir såhär.

 

När jag kom hem kände jag mig som världens svikare. Världens mest elaka mamma. Jag vet att så många går igenom det här och att det är en fullt normal reaktion men det känns värdelöst. Jag fick lov att ringa till dagis för en liten stund sedan och fråga om det hade gått över, jag kunde verkligen inte slappna av. Hon satt fortfarande i knät på den fröken som tog henne när jag gick, men nu var hon glad och lugn. Jag är lite lugnare nu, men jag genomgår fortfarande en rejäl brottningsmatch med mitt samvete.. Älskade lilla Lowa ♥

 

  

 

Vår lilla tjej har varit på dagis i två veckor nu. Hela den här veckan har hon varit där själv, 9-14 och 8-14! Idag testar hon på mellanmål så idag blir det 9-15. Hon är rätt ledsen när jag går men det verkar ju gå bra sen. Dagiset skickade ett mms igår från frukoststunden och då kändes det bättre i hjärtat. När jag kommer och hämtar henne blir hon jätteglad och vill åka rutschkana när jag tittar på, när jag lyfter upp henne och ska ta med henne hem blir hon sur för att hon inte får åka mer, haha. Min gullsnutta ♥ Jag längtar efter att klockan blir 15, vill hämta hem henne NU. Det är det jag längtar efter så fort jag lämnat henne.. Att hämta henne igen.

 

Hon lär sig så jäkla mycket på dagis. Känns som hon har blivit sååå mycket större bara på dessa två veckor. Hon vet var hennes skor ska så på dagis, hon har lärt sig vart hennes fack är och hon vill stänga grinden efter oss när vi är påväg in. Imorse stod hon och bajsade i badrummet, när hon var klar sa hon "aa bassat" (jag har bajsat) och pekade på blöjan. Låter sjukt för nån som inte har barn själv men jag bara tittade på henne och sa "Vad sa du?" Haha, jag var ju inte direkt beredd på att få höra något sådant. Det kommer nya ord (även fast dom låter på Lowas egna lilla vis) rätt ofta nu och det är så himla roligt.

 

På måndag börjar mamman i familjen skolan igen. Back to the skolbänk, det ska bli spännande. Jag är sjukt nervös, var ju så himla länge sedan jag pluggade på heltid och nu ska jag göra det till 2015 och säkert mer efter det om det blir några extrakurser. Men jag är taggad så klart, ska bli skönt att ge sig ut i världen och lära sig något efter att ha varit i vår lilla bubbla sedan Lovis föddes i maj 2012. Känns som att man glömt hur man fungerar utan ett barn på höften.

 

Under ett år och snart tre månader är det jag och din pappa som har fått äran att hålla din hand. Vi har tröstat, kramat, skojat och busat. Vi har blåst på dina knän när du ramlat, vi har smekt din kind vid förmiddagsvilan, vi har killat din mage när vi bytt blöja och vi har kittlat din hals med massa pussar. Vi har fått se dig växa, gråta, vara arg och vara lycklig. Vi har varit med när du för första gången skrattade, när du för första gången satt alldeles själv, när du för första gången kröp och när du för första gången klarade av att ta ett par steg. Vid alla dessa tillfällen har dina ögon strålat och mitt mammahjärta har fyllts med en otrolig stolthet. Varje gång du gjort dig illa och förtvivlat krupit upp i min eller din pappas famn så har vi gjort allt för att omvandla tårar till skratt. 

 

Du är en stor tjej nu och ska börja på dagis. Även om vi fortfarande kommer att få dela alla dessa fantastiska stunder med dig så ska du dela många timmar varje vecka med andra vuxna, och barn. Det är dina fröknar på dagis som ska stötta dig, hjälpa dig och trösta dig. Mamma och pappa ska lämna dig hos människor som för oss än så länge är relativt okända. Vi ska lita på att du har det bra där, vi ska våga släppa taget om din hand, en hand som vi så länge haft ett stadigt grepp om. 

 

Jag vet att du kommer att ha det bra. Jag vet att du kommer älska att få springa efter barnen på dagis precis som du springer efter dina kusiner. Jag vet att du kommer bli bra omhändertagen och jag vet att du kommer lära dig så mycket, det är dock väldigt svårt att flera timmar om dagen skiljas från dig, när du så länge varit här hos mig. Det är en jobbig tanke att tänka på.. Det här med att du kommer att lära dig saker som förmodligen någon annan än din mamma och pappa kommer att få se för första gången. Det är en svår tanke att ta in, att du kommer stå vid ett fönster, eventuellt i frökens famn eller med fröken bredvid, och vinka hejdå till mamma och/eller pappa för att sedan springa iväg och leka.

 

Du är lycka i dess renaste form och jag kommer lämna dagiset med den största klumpen i magen när jag ser dig vinka i fönstret. Jag kommer att få kämpa för att hålla tårarna tillbaka och jag kommer att få kämpa ännu mer för att inte gå tillbaka och hämta dig. Det är förmodligen jag som kommer gråta mer än du. Fast det får jag försöka göra när du inte ser, för när du och jag är på dagis tillsammans under inskolningen ska jag vara glad och positiv. Mamma ska visa dig att dagis är en trygg plats att vara på och att du kan känna dig trygg där tills vi kommer tillbaka och hämtar dig igen. För så är det, du kan vara trygg där, men det kommer ta en tid innan jag kan vara helt trygg med att du inte är hos mig dygnets alla timmar, precis som det alltid har varit.

 

 

 

 

Det här är inte alls Lovis-relaterat men jag MÅSTE lägga ut denna.
Herregud vilken duktig pöjk! Mamman måste vara så stolt över honom.

 

Det här blir sista helgen med gänget innan den officiella mammaledigheten är slut. Innan Lovis "varahemmamedmammahelatiden-tid" är slut. Nu börjar det riktiga livet, när pappa jobbar, mamma jobbar (eller ja, pluggar) och barnet får vara på dagis. Nu är vi påväg ur den här bubblan som man lätt hamnar i när man varit hemma i 1,5 år. Jag tycker det ska bli skönt att få börja plugga och har hela tiden sett fram emot Lovis dagisstart, men igår efter infomötet på dagis kändes det så verkligt och så nära inpå att jag faktiskt fick ångest. Jag som aaaldrig trodde att jag skulle bli den där grubblande, oroliga mamman med massa ångest. I min fantasi skulle jag bara lämna av henne glatt på dagis och hämta henne senare minst lika glad då. Hm, undrar vem jag försöker lura?

Johan har tagit pappaledigt under inskolningsveckan så att vi kan vara med båda två. Första dagen är vi där 9-11 för att bara kika lite, andra och tredje dagen är vi där 9-14 men föräldrarna är med hela tiden. Fjärde dagen lämnar man en stund mellan 09,30-11,30 om det går, och har det gått bra fjärde dagen lämnar man 09,30-14,00 den femte och sista inskolningsdagen. Åh, jag är så nervös, tänk att min lilla flicka ska gå på dagis? Hon har redan fått en alldeles egen plats där hennes namn står, och ovanför hennes fina korg står det "Välkommen Lowa". Åh, jag smälter ♥ Min stora duktiga tjej som ska klara sig utan mamma och pappa.

 

Stressar en del inför vad man behöver köpa. Så många som tydligt uttalar att man måste ha huuuur mycket som helst och femtioelva uppsättningar av allt. Jag gillar ju begagnat, det är bra för både miljön och plånboken, så vi har satsat en del på begagnat, en del på ärvt och del på nytt. Vi har 2 set med regnkläder,  båda ofodrade, och ett par fodrade regnbyxor. Sen har vi ett par skalbyxor, en vindfleece från POP och tumvantar därifrån, sen även en vindjacka och ett par fleecetröjor. Två par skor från kavat har vi och ett par stövlar ska inhandlas. Sen känns det som om resten kan man köpa när den lite kallar hösten och vintern närmar sig.

 

Jag vet att jag är en gnutta partisk, men mycket sötare än så här kan man ju inte va?! ♥
(och nu syftar jag på den där lilla ljusa pluttan, inte den nyvakna och fetthåriga morsan)

 

Har helt glömt bort bloggen. Sen har jag inte haft någon större lust heller, har inte känts som om någon läser och jag känner mig så tråkig när jag bara uppdaterar om samma samma samma. Såg dock nu när jag loggade in att det iallafall var 2 sköna själar som saknade mig (oss) så jag får väl göra en liten uppdatering då?!

Sommaren har varit underbar, det känns helt galet att den snart är slut. Om en vecka imorgon börjar Lovis på dagis. EN VECKA, det är helt sjukt. Min lilla tjej som ska bli så stor att någon annan ska ta hand om henne medans mamma pluggar och pappa jobbar. Hittills har jag faktiskt mest bara känt mig oerhört förväntasfull inför dagisstarten men nu börjar faktiskt den där ångesten jag trodde att jag inte skulle få komma krypandes.. Det kommer säkert gå jättebra, men nervös är jag!

Vi har gjort massa skoj under sommaren. Badat, solat, busat och lekt. Vi har varit på Gotland en vecka där vädret var på topp varje dag. Vi var på Kneippbyn där Lovis blev lite smått förälskad i ett tåg som hon åkte gång på gång på gång. Tror vi åkte typ 8-10 gånger innan tösen var nöjd. Föräldarna har varit på kryssning också, Lovis har sovit hos moster en gång och hos faster en gång. Hon har dessutom lärt sig att gå. På Gotlandsbåten gick hon konstant i nästan 3 timmar och efter det har hon helt slutat med krypningen. Det är liiite tuffare att hålla koll på ett barn som når allt, går överallt och inte längre behöver hålla hand.

Nu har hon dessutom åkt på sin första magsjuka, mindre roligt, men bra att den kom nu och inte precis till dagisstarten! Sådär, nu har jag uppdaterat er lite. Få se om jag skriver snart igen. Då får ni bli bättre med kommentarerna, så jag vet att ni finns där ute nånstans. Deal? :D