Det var ju ett par stycken som frågade hur det var med Lovis nu, eftersom jag aldrig skriver, var på jag svarar och informerar om henne. Jag glömde dock bort en liten detalj som hänt MIG. Jag har ju faktiskt tagit KÖRKORT. Den glädjen jag kände när han jag körde upp med sa "Jag har ingenting att anmärka på, du ska självklart vara i  trafiken, grattis till körkortet" var typ.. Obeskrivlig. Just i den stunden kände jag sååå jävla mycket. Det kan typ jämföras med förlossningen. Alltså, PÅ riktigt. Jag har kämpat och trugat med detta jääävla körkort, åkt bussar hit och dit (bor ju 1,5 mil från släkt och civilisation nu när vi köpt hus i en liten by) fått styra och planera med körlektioner eftersom det inte bara är att åka iväg och köra när man har Lovis. Jag hade teoriprovet den 18 oktober och klarade det på första försöket, 23 oktober klockan 09:00 var det dags för uppkörning och jag var så nervös att jag skakade. Värsta nervositeten jag hittills varit med om i livet tror jag.

Men jag klarade det. På första försöket även där. Och jävlar i min låda vad skönt det är att ha körkort. Det är liksom, EN SÅN FRIHET. Största klyschan, men den är faktiskt sann. Ni anar inte hur skönt det är att kunna ta sitt barn och åka iväg någonstans när vi känner att vi vill göra något. Det är helt aaaaamazing!! :) 

 

 

 

Vad gulliga ni är, ni som är kvar. Några som ville ha "livstecken" ifrån mig, men har känts så dumt att skriva när ingen läser, vad jag trott, men tydligen läser någon. Ni som läser får gärna slänga in en kommentar på det här inlägget, så jag vet att ni finns, så kanske jag kan skriva några fler inlägg framöver. Har helt fastnat i Instagramträsket och läser knappt bloggar själv nu för tiden.

Så, hur går det för Lowa? Hon är en riktigt envis liten krabat som babblar på som aldrig förr. Det sprutar ur ord i munnen på den ungen. Ord som hon kan hittills är: Mamma, pappa, nej, hej, hejdå, god natt, mat, musik, katt, misse, Lowa, Texas, Therese, Mormor, Morfar, Arvid, Sara, ketchup, hiss, buss, bil, lastbil, bröst (hahaha, dont ask) macka, banan, äpple, youghurt, Sofia, morot, vatten, kaka, glass, tårta, dagis (namn på barn på dagis), ja, lekpark, ost, gurka, smör.. Ja, det var väl det. Hon kan säkert fler men jag minns inte allt, och vissa ord uttalar hon ju såklart på sitt lilla vis.

Det går bra på dagis, men nu har hon varit hemma en vecka och 2 dagar. Förra veckan fick hon 40,2 graders feber och feberkramp, så vi åkte in på akuten. När febern började försvinna kom öroninflammationen och då fick hon börja med antibiotika. Det enda positiva vi fick ut av sjukdomstiden är att hon slutat äta välling på nätterna, och det är ju skönt. Hon vaknar ju fortfarande på natten men nu räcker det med att stoppa i nappen. 

 

Vi har varit och fotograferat henne igen tillsammans med hennes kusiner (Arvid, min systerson och Texas, Kevin och Denver som är Johans systersöner). Här är några bilder. Dom är sååå söta allihop ♥ Lowa kan typ vakna mitt i natten, sätta sig upp och säga "Texas". När hon sitter i köket sitter hon och säger Ajid (Arvid) för han är  med på ett kort där i vår almenacka. Så gulliga dom där allihop, kusinerna :)