Vad gulliga ni är, ni som är kvar. Några som ville ha "livstecken" ifrån mig, men har känts så dumt att skriva när ingen läser, vad jag trott, men tydligen läser någon. Ni som läser får gärna slänga in en kommentar på det här inlägget, så jag vet att ni finns, så kanske jag kan skriva några fler inlägg framöver. Har helt fastnat i Instagramträsket och läser knappt bloggar själv nu för tiden.

Så, hur går det för Lowa? Hon är en riktigt envis liten krabat som babblar på som aldrig förr. Det sprutar ur ord i munnen på den ungen. Ord som hon kan hittills är: Mamma, pappa, nej, hej, hejdå, god natt, mat, musik, katt, misse, Lowa, Texas, Therese, Mormor, Morfar, Arvid, Sara, ketchup, hiss, buss, bil, lastbil, bröst (hahaha, dont ask) macka, banan, äpple, youghurt, Sofia, morot, vatten, kaka, glass, tårta, dagis (namn på barn på dagis), ja, lekpark, ost, gurka, smör.. Ja, det var väl det. Hon kan säkert fler men jag minns inte allt, och vissa ord uttalar hon ju såklart på sitt lilla vis.

Det går bra på dagis, men nu har hon varit hemma en vecka och 2 dagar. Förra veckan fick hon 40,2 graders feber och feberkramp, så vi åkte in på akuten. När febern började försvinna kom öroninflammationen och då fick hon börja med antibiotika. Det enda positiva vi fick ut av sjukdomstiden är att hon slutat äta välling på nätterna, och det är ju skönt. Hon vaknar ju fortfarande på natten men nu räcker det med att stoppa i nappen. 

 

Vi har varit och fotograferat henne igen tillsammans med hennes kusiner (Arvid, min systerson och Texas, Kevin och Denver som är Johans systersöner). Här är några bilder. Dom är sååå söta allihop ♥ Lowa kan typ vakna mitt i natten, sätta sig upp och säga "Texas". När hon sitter i köket sitter hon och säger Ajid (Arvid) för han är  med på ett kort där i vår almenacka. Så gulliga dom där allihop, kusinerna :)