Har startat min gamla dator som jag inte haft igång på säkert 7-8 månader, vilket ledde till att jag självklart började titta i lite gamla album! Hittade en massa bilder på mig och min älskade Johan och jag kan konstatera att jag inte kunde hitta en bättre pappa till mitt barn. Vi har haft våra ups and downs, vilket är förståeligt, men hur vi än har bråkat så har han alltid varit den bästa pappan man kan vara. Han ifrågasätter aldrig någonting när det kommer till vad vi behöver göra med Lovis, han gör precis lika mycket med Lovis som jag gör och han säger aldrig att han inte orkar. Jag blir så jäkla lycklig av att se dom två tillsammans ♥

 

Efter helgens tripp känns det som om jag fått en påminnelse om varför jag blev så kär i J från första början. Jag älskar honom verkligen gränslöst och jag hoppas att vi lever tillsammans om 60 år. Det vore ju fantastiskt, om vi satt i det här huset, tillsammans, som pensionärer. Beundrar alla som lyckas hållas ihop livet ut. Det är ju ingen lätt match direkt, det måste ju, ganska förståeligt, uppstå problem på vägen. Det är tråkigt att folk ofta väljer att gå isär istället för att lösa problemen.