Det var ju ett par stycken som frågade hur det var med Lovis nu, eftersom jag aldrig skriver, var på jag svarar och informerar om henne. Jag glömde dock bort en liten detalj som hänt MIG. Jag har ju faktiskt tagit KÖRKORT. Den glädjen jag kände när han jag körde upp med sa "Jag har ingenting att anmärka på, du ska självklart vara i  trafiken, grattis till körkortet" var typ.. Obeskrivlig. Just i den stunden kände jag sååå jävla mycket. Det kan typ jämföras med förlossningen. Alltså, PÅ riktigt. Jag har kämpat och trugat med detta jääävla körkort, åkt bussar hit och dit (bor ju 1,5 mil från släkt och civilisation nu när vi köpt hus i en liten by) fått styra och planera med körlektioner eftersom det inte bara är att åka iväg och köra när man har Lovis. Jag hade teoriprovet den 18 oktober och klarade det på första försöket, 23 oktober klockan 09:00 var det dags för uppkörning och jag var så nervös att jag skakade. Värsta nervositeten jag hittills varit med om i livet tror jag.

Men jag klarade det. På första försöket även där. Och jävlar i min låda vad skönt det är att ha körkort. Det är liksom, EN SÅN FRIHET. Största klyschan, men den är faktiskt sann. Ni anar inte hur skönt det är att kunna ta sitt barn och åka iväg någonstans när vi känner att vi vill göra något. Det är helt aaaaamazing!! :)